2012...

...blev inte som vi tänkte oss.
Det blev inte så mycket gjort i hundväg.

I maj på utställningen i Österbybruk tyckte jag att Lakritz kändes halt. Tänkte inte så mycket på det men när han sedan i slutet av juli började halta mer och mer besökte vi veterinären.

Där visade inte Lakritz direkt någon smärt och inget visades på röntgen utan vi provade en Rimadyl kur. Korta lugna koppelpromenader började vi också med.

Det blev inte bättre...
Så det blev ny röntgen och då såg man något i bogleden. Vi trodde det var något med bicepsmudkelsenan. Ny medicinkur och fortsatt vila.
Vi började på sjukgymnastik hos Anne i Gävle.

Blev inte bättre av det heller...
Vi blev remitterade till Lennart Sjöholm på Strömsholm och artoskopi.

Bara den resan, vilken pärs, att lämna vår älskade gobit över natten. En lång dag därpå då han låg på operationsbordet.
Men sen så ringde telefonen och vi får besked om att ett ligament nästan var av i bogen. De gjorde en krympning och en lång rehabilitering väntades.

Mycket gympa blir det.
Vi är in till Ann, som varit ett otroligt stöd, en gång i veckan.
Hemma tränar vi på med korta promenader och med pilatesbollen.

Den 27 december var vi ner till Strömsholm igen och de tyckte Lakritz kommit en lång väg i tillfrisknandet.
Det är en stor hund dom gjort ett stort ingrepp. Hur det kommer att gå vet vi inte än.
Den 18 februari åker vi ner igen för att få en slutbedömning.
Till dess blir det åtskilliga besök hos Ann och fortsatt träning för att vår älskade båt ska bli så återställd som det bara går.

I och med detta har lusten för utställningar försvunnit men vi kommer igen till sommaren.

Alfonz har fått jobba på i skogen med viltspår.
Det visade sig att han litade mycket på att min doft fanns med i spåret. Så när jag kom i spår som andra lagt fick jag helt plötsligt en mycket försiktig kille i linan.
Så vi har backat rejält och tränart mycket på kommandon. Att verkligen spåra fast det är otäckt.

Nu väntar vi med spänd förväntan på vad 2013 kommer att ge.